Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar.

Du som var så speciell, och du som tog mig med storm,
Du hade mitt hjärta I din hand, nåt som du inte verka bry dig om.
Du knöt din hand, och krossa det med ett leénde på dina läppar
Nåt som alltid kommer finnas kvar, nåt jag aldrig kommer kunna släppa
Betydde jag så lite? var alla ord bara någonting du sa?
Det är tankar som far igenom huvet varje jävla dag!

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm.

Du tar bort min hand ifrån din arm
och flyttar bort
ingenting jag säger spelar längre någon roll
ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
får jag ens ha kvar dig som min vän?
knyter mina skor och går tillbaka in igen
sitter här på sängen tills du be mig att gå hem
letar efter nå’t att säga som kan ändra allt
nå’t mer än det jag redan sagt.
dsc_10939

Kommentera här. ♥

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s